Samla ordklasser!
Klipp tolv små vita lappar av visitkortsformat till varje elev med vaktmästarens skärapparat eller sax. Vanligt skrivpapper duger bra. Ge alla elever ett kuvert att samla sina kort i. Senare tillkommer instruktionsblad, gjorda prov och övningar, analyskartor mm. Be dem namna kuvertet, för innehållet ska kunna användas under hela grammatikundervisningen.
RÄKNEORD
Gå nu till första ordklassen. Fråga vilka slags ord som anger (matematiska) tal eller turordning. Svaret "räkneord" brukar komma som ett skott. Instruera sedan:
Skriv RÄKNEORD på första kortet. Vänd på det och skriv med bokstäver ut en summa. Låga tal är enklast att arbeta med. Låt kortet ligga kvar och ta fram ett nytt. Ungefär såhär ska vi göra för varje ordklass.
Vartefter de avslöjas, kan läraren föra upp ordklasserna på svarta tavlan, t ex grupperade på detta sätt:
1. räkneord 6. verb typ I 10. satsadverb 11. konjunktion
(ej förmedlande )
2. substantiv 7. verb typ II
(förmedlande )
3. adjektiv 8. verb typ III
(bindeverb )
4. pronomen 9. adverb
5. preposition 12. interjektion
Principen för denna gruppering är samhörighetens: räkneord och adjektiv kan karaktärisera substantiv, pronomen kan ersätta dem, och prepositioner anger substantivens förhållanden i t ex tid och rum. För adverben gäller, att de bl a kan precisera verbens aktion till tiden, rummet, sättet och graden.
SUBSTANTIV
Läraren ber eleverna att sätta ut "en, ett, flera" samt "all/t" inom parentes på
nästa kort och att föreslå ett ord att sätta efter parentesen. Läraren behöver
både konkreta och abstrakta substantiv, men väntar med termerna, tills man
kan konstatera en skillnad mellan två olika substantiv. I två spalter på
vita tavlan för läraren upp godkända förslag och , lägger själv till några:
………… ………………
pojke kärlek
sol luft
silver dröm
måne frihet
Eva tanke
vatten system
(konkreta) (abstrakta)
Man försöker enas om en definition för ordklassen, t ex:
”ord för levande väsen (kvinna, fågel),
saker (kniv, sten)
och ämnen (vatten, trä)"
Kortet märks med ordklassens namn och får ligga kvar.
ADJEKTIV
Fråga, vad som kan passa bra som egenskap till elevernas individuella
substantiv. Exempel kan ges i mängd:
"lång", "tung", "röd", "blåsig", "vacker", "besk", "sexkantig", "frånvarande", "underbar" ….
Definitionen "ord som beskriver egenskap" eller "hur något eller någon är"
blir bra. Några förslag på kombination av adjektiv och substantiv tas upp.
Korten i kuverten.
PRONOMEN
Gå tillbaka till substantiven i de två spalterna på tavlan. Fråga eleverna, vilka ord man skulle kunna byta ut substantiven med.
………
pojke = han
sol = den
silver = det
måne = den
Eva = hon
Här får läraren anledning att presentera substantivgruppen egennamn, sådana som vi alla har. Man kan sätta in sitt eget namn och be eleverna att sätta ett utbytesord (snällt ) istället.
(… ) = du
vatten = det
Nu finns det två exempel på ämnesnamn (silver, vatten) i spalten, och läraren kan fråga, om eleverna kan hitta ämnena. Be sedan eleverna att hålla upp något de har i fickan, en tillhörighet som en kam, ett hårspänne, en nyckelring osv. Fråga var och en av eleverna, vems föremålet är. Svaren "min", "mitt", "mina" accepteras som utbytesord. Genitivformer av substantiv (egennamn) som "Karins" ändras till "hennes".
Påpeka sedan, att denna ordklass, pronomen, betyder " istället för substantiv". Nu är stunden mogen för en beskrivning av hur pronomen fungerar.
En bild för minnet, ev. för vita tavlan:
Istället för att upprepa en lång beskrivning av levande väsen, saker eller ämnen
kan ett enda pronomen få syfta framåt eller
tillbaka, peka ut och fråga, eller
svepa in något i obestämdhet. Ett pronomen kan t o m ersätta en hel sats.
Ett pronomen kan ersätta en nominalfras som t ex innehåller (som nedan) räkneord, adjektiv och substantiv.
Be eleverna att hitta på ett eget
exempel på pronomen för detta kort, att sätta anvisningen "istället för
substantiv" inom parentes framför exemplet och märka kortet med
ordklassen "pronomen". Kortet får ligga kvar under presentationen av
nästa ordklass.
PREPOSITION
Läraren utnämner en bänk eller
katedern till utgångspunkt och placerar sig bakom, framför, vid sidan,
under och på den. Läraren stoppar sedan demonstrativt en penna i fickan,
går till dörren, knackar på den osv. Denna ordklass anger oftast
förhållanden i tid och rum eller sätt och medel eller orsak och syfte.
På tavlan:/projektion:
läge på stolen, bakom lådorna, under golvet
riktning till dig, på mig, mot Göteborg
tid på morgonen, efter middagen, på hösten
medel med händerna
orsak av ilska
syfte för ro skull
Man ber eleverna välja ett ord som
passar till deras substantiv eller pronomen. Man talar om, att
ordklassens namn betyder "ställning framför".
Ibland kan ett ord vara både adverb och preposition. Men endast adverbet kan
stå ensamt:
Vem av er står framför fönstret? (prep+subst)
Maria står framför. (adverb)
Prepositionerna styr vanligen substantiviska ord/uttryck, men adverben preciserar verben (och kan ensamma stå som satsdel ).
Korten i kuverten!
PS. För intresserade klasser kan man redan nu demonstrera några fasta s k prepositionsuttryck:
på grund av (prep + subst + prep)
från och med (prep + konj + prep)
i stället för (prep + subst + prep)
DS.
VERB
beskriver handlingar och skeenden. Fråga eleverna vad de gör i just i det
ögonblicket. Svaren kan bli "sitter", "tittar", "lyssnar", "sover" osv.
Fyll själv på med exempel ur livet, som "(att) sjunga", "(att) läsa", "(att)
älska", "(att) dansa", "(att) leva".
Fråga vad orden betyder och styr eleverna mot definitionen "ord som beskriver vad någon/något/några gör".
Men vad är då ord som "regna", "snöa", "blåsa", "knarra"?
Enas om svaret : "något som sker".
Definitionen för verb kompletteras till:
"ord som beskriver vad någon/något/några gör eller vad som sker" .
Visa på tavlan/stencil listan med
tre grupper av verb, ordnade efter förmåga eller brist på förmåga att
förmedla objekt eller predikativ. Skillnaderna mellan verbgrupperna
kommer att visa sig i den praktiska användningen i satsanalysen, men en
kort förevisning av typerna kanske är på sin plats.
Verb av typ I benämns traditionellt intransitiva verb, eftersom de normalt inte kan eller ska förmedla något objekt:
Jag vaknar.
Jämför med ett verb av typ II (transitiva verb):
Jag väcker min familj.
Om något följer efter verb av typ I, är det vanligen ett adverb eller adverbiella uttryck, där t ex substantiv kan ingå:
Jag vaknar långsamt. (svarar på frågan HUR?)
Jag vaknar en kulen morgon. (svarar på frågan NÄR?)
Förvirrande nog kan verb av typ I
ibland fungera förmedlande, t ex vid s k innehållsobjekt med substantiv
tätt härledda ur verbet:
Pojken skrattar.
Pojken skrattar ett/sitt skratt.
Det utmärkande för verb av typ II,
är att de omedelbart kan förmedla objekt - även om många verb av typ II
också kan fungera som typ I.
De gräver en grop. (typ II) De gräver. (typ I)
Verb av typ III förmedlar predikativ (eller predikatsfyllnad).
Du är rolig.
Han kallas Blixten.
Läraren kan göra en sammanställning på vita tavlan för jämförelser:
(verb I) 1. Måsen flyger.
(verb I) 2. Barnet sover djupt.
(verb II) 3. Sara skriver ett vykort.
(verb II) 4. Någon kastar stenar.
(verb III) 5. Pappan heter Jonas.
(verb III) 6. Mamman blir glad.
På framsidan skriver de det utvalda verbet och framför detta sätter de
ut infinitivmärket ”att” inom
parentes. Verbet ska alltså stå i infintiv och böjas till lämplig
tidsform (tempus) samt aktiv eller passiv form, när eleverna senare
skapar egna satser. Tag tillfället i akt att kort presentera begreppet
sats med hjälp av ordklasstermer. Presentationen kan lyda:
”Ett verb av typen I eller II kan
tillsammans med ett substantiv (eller pronomen) beskriva något som sker
och vem eller vad som gör eller utsätts för något. Sådana kombinationer
kallas satser. Som regel måste de innehålla minst två ord:
Humlan surrar.
Mamma ler.
När vi har gått igenom alla ordklasser ska vi arbeta med satsers byggnad och sätt att fungera. ”
Nu kan klassen gå vidare till ordklassen adverb. Men i sammanhanget kan läraren överväga att orientera om uppdelningen i huvudverb versus hjälpverb och eventuellt dela ut verblistan med de tre typerna.
Uppdelningen i huvudverb kontra
hjälpverb berörs endast i korthet i samband med ett av ordklassproven.
Där finns några kombinationer av hjälpverb plus huvudverb:
Har du dansat? (hjälpverb + huvudverb)
Jag måste gå nu. (hjälpverb + huvudverb)
Man kunde inte höra något. (hjälpverb + huvudverb)
Ni skulle ha sett henne. (hjälpverb + hjälpverb + huvudverb)
För övrigt behandlas hjälpverben endast indirekt i avsnittet om bisatsens
ordföljd och det finita verbets plats. Först där kan en repetition vara aktuell,
i en omfattning och en utformning enligt lärarens bedömning. Se dessutom listan över fler grammatiska termer.
************************************************************************************
VERBLISTA
Verb som kan/inte kan förmedla objekt eller predikativ (predikatsfyllnad).
Bokstaven (D) betecknar dubbelt transitiva verb.
VERB typ I VERB typ II VERB typ III
ej förmedlande förmedlande bindeverb el. kopulaverb
(intransitiva) (transitiva)
anses
leva, existera vara
bli/va
benämnas
heta
kallas
bo
brinna bränna
tystna tysta
tala sjunga
sova söva
vakna väcka
sitta sätta
stå ställa
springa
gräva
titta se
skratta
gråta
ge (D)
ta
frånta, beröva (D)
köpa (D)
sälja
hämta
lämna (D)
*************************************************************************************
ADVERB
Be eleverna låta verbkort I ligga kvar och att lägga de övriga i kuvertet. Två
oskrivna kort ska tas fram.
På tavlan:/projektion:
HUR? bra, illa, fort, sakta
NÄR?hur ofta/länge? då,nu,ofta,sällan,aldrig,tidigt,sent
VAR? här, hit, där, dit, nära, fjärran
I VILKEN GRAD? litet, lagom, mycket
Be eleverna hitta på en närmare bestämning till sitt/sina verb, något ord
som beskriver HUR eller VAR (varifrån? vart?) eller NÄR eller I VILKEN
GRAD man lyssnar, springer, tiger, sitter, ser och skrattar.
Ordklassens namn betyder "något som hör till verbet": ADVERB.
Men ett adverb kan även bestämma
ett annat adverb, ett adjektiv och t o m en hel sats. Börja med en
demonstration av hur adverbet ger närmare information om det allmänna
handlingsordet, verbet.
hur? när? var?
Adverben "vackert", "ofta" och "hemma” är sätts-, tids- och rumsadverb.
Fler adverb kan sättas in för att förstärka det första. Det innebär, att ett adverb bestämmer det adverb, som bestämmer verbet.
På tavlan:/projektion:
Adverbet "mycket" är ett gradadverb om man ser till betydelsen och räknas till
de förstärkande adverben, om man ser till funktionen. Ett förstärkande
adverb kan också bestämma ett adjektiv.
På tavlan:/projektion:
Fler exempel: Hon är snäll. Hon är mycket snäll.
adj adv adj
Ett adverb kan slutligen bestämma hela satser.
Dessa adverb kallas satsadverb. De anger t ex
förmodan ("nog"),
förnekande ("inte")
försäkran ("dessutom")
Och påverkar hela satsens betydelse. Ett påstående kan enkelt vändas i sin motsats eller markera en tvivlande hållning:
Nu ska eleverna välja adverb till
sitt verb I. Be dem sätta ut frågeorden för sätts-, tids-, rums- samt
gradadverb (vilket också får stå för övriga adverb utom satsadverb). De
får välja lämpliga adverb som svar på adverbsfrågorna. Påpeka, att varje
adverb är ett enda ord. Till sist gör de ett särskilt kort för
satsadverb med exempel på förmodan, förnekande och försäkran.
kortet för sätts-, tids-, kortet för satsadverb
rums- och gradadverb
Märk adverbkorten med "adverb"
respektive ”satsadverb” på baksidan. Be eleverna att i fortsättningen
hålla ihop de tre verbkorten t ex med ett gem och likadant med de två
adverbkorten. På så sätt markeras antalet ordklasstyper vid de kommande
övningarna med korten. Enligt min metod är de alltså tolv. Korten i
kuvertet!
Vid avdelningen Satsanalys blir
säkert många elever förvånade och en smula förvillade av likheten mellan
de många olika typerna av ordklassen adverb och satsfunktionen
adverbial. Men adverbialen uppträder både som fristående ord i adverbets
form och i kombinationer av ord (fraser) av olika ordklasser. Man kan
skilja på adjektiv och adverb genom att se till böjningen. Adjektivet
böjs inte som adjektivet efter sitt huvudord
ADJEKTIV Ett högt träd. ADVERB Hon sjöng högt. 
Tre höga träd. De sjöng högt.
KONJUNKTION: samordnande
På tavlan: de samordnande konjunktionerna
och,samt,för,ty,eller,men,utan
Dessutom två (fullständiga) satser:
1) Han sitter. 2) Hon sitter.
Peka på den samordnande konjunktionen och" och be elevern att göra en mening av de två satserna.
Lösningen: 3) Han sitter och hon sitter.
eller 4) Han och hon sitter.
Eftersom verbet är det samma i bägge satserna kan det strykas
i den ena satsen. Fråga eleverna, vad ni har använt ordet ”och" till.
Svaren bör bli : "bundit samman”, satt ihop" eller något liknande .
Formulera en första definition av vad ordet "och” är:
"ett ord som binder samman satser med varandra"
Nya satser på tavlan:
5) Då gick jag. 6) Du kom inte.
Tillför konjunktionen "för" och be eleverna binda samman satserna. Lösningen:
7) Då gick jag, för du kom inte.
Fråga vad satsen ”för du kom inte" uttrycker. Svaren bör bli ”en orsak”, "ett
skäl" eller något liknande.
Fler satser på tavlan:
8) Jag går inte till pizzerian.
9) Jag går hem istället.
Tillför konjunktionen "utan" och be eleverna binda samman satserna.
Fråga sedan, vad satserna "Jag går inte till pizzerian o s v” uttrycker.
Svaren kan bli "ett val ", "ett beslut".
Åter till tavlan:
10) Ni älskar våren.
11) De älskar vintern.
Tillför konjunktionen "men " eller
be eleverna själva föreslå ett sammanbindande ord. Fråga därefter vad
som uttrycks, när två så olika tycken förs samman. Svaret bör bli: "en
motsats" eller något i samma anda.
De sista två satserna på tavlan:
12) Är de glada?
13) Är de arga?
Tillför konjunktionen "eller" eller be eleverna själva om förslag.
Vad uttrycker de sammansatta satserna "Är de glada, eller är de arga?"
Svaren bör innehålla, att det rör sig om två möjligheter, två alternativ.
Här noterar läraren för egen del, att konjunktionen "eller" vanligen samordnar bisatser och att "samt" alltid gör det.
Konjunktionen "ty" är synonym med "för", men numera används den mest i högtidlig stil.
Nu har samordnande konjunktioner
setts i arbete. De binder samman satser av samma slag, huvudsatser med
huvudsatser, bisatser med bisatser. Den andra typen av konjunktion
kallas underordnande och sådana ska nu presenteras. Men först märker
eleverna det nya kortet med "konjunktion" och
sätter ut symbolerna för både samordnande:(+) och underordnande konjunktion: ( H/b )
Redan nu kan de välja en samordnande konjunktion från tavlan.
KONJUNKTION: underordnande
På tavlan:/ projektion:
HUVUDSATS: HAN VAKNADE UPP,
bisatser:
a) för att han skulle slippa mardrömmen
b) när klockan slog tolv
c) så att hans tjej föll ur sängen
d) att döma av svordomarna han yttrade
e) trots att ljudet var avlägset
f) eftersom hans hörsel var ypperlig
g) liksom brandmän gör vid larm
h) om man får tro på ögonvittnena
Kommentera, att olika typer av underordnade satser, bisatser, kan fogas till huvudsatsen. Dessa kan ange:
På tavlan:/ projektion: Lärarens facit:
1. följd så att c
2. avsikt för att a
3. tid när, medan, tills b
4. orsak därför att, eftersom f
5. villkor om, ifall h
6. medgivande trots att, fastän e
7. jämförelse liksom, som g
8. att indirekt frågesats följer om, huruvida -
9. allt som kan följa efter fogeordet att d
Be eleverna försöka att para ihop
bisatserna a – h med rätt typ av konjunktion. Låt dem se lösningen efter
några minuter. Sedan får de välja en underordnande konjunktion att
komplettera sitt kort med konjunktioner med. Kortet i kuvertet!
Detta är spurten mot sista ordklassen! Fan! Pang! Kuckeliku!!
INTERJEKTION
Ett verkligt shownummer, om man vill använda stoffet så. Här kan
man plötsligt få ont i armbågen,
och istället för att klaga högt, skriver man "Aj!" på tavlan, eller
letar fram ett kort med texten. Man kan fortsätta med att hålla för
näsan och be om förslag på utrop. När läraren är nöjd, ber hon/han
eleverna om en bra benämning på ordklasserna. Om de inte hittar den
gängse, avslöjar läraren den: "utropsord! eller interjektion!"
Man ber eleverna att välja en egen
variant och märka kortet med ordklasstyp på baksidan. Man kan tillägga,
att längre uttryck för smärta, ilska, sorg, glädje
o s v kan förkortas till en interjektion.
På tavlan:
1) Det var märkligt! =Oj!
2) Det gör ont! =Aj!
3) Förlåt, jag lyssnade inte =Va?
Kortet i kuvertet! Nu har klassen samlat alla ordklasser, och nu följer
ÖVNING!
