NIVÅ TVÅ, SATSANALYS

Nivå  Två. Satsanalys
Mål, arbetssätt och stoff

 

 

Målet för avsnitten 1-9 är att eleverna genom stegvisa presentationer och befästande övningar ska kunna särskilja satser och komplex av satser i deras funktionsdelar. Eleverna ska kunna identifiera korrekta satser och förstå, vari bristerna i felaktiga satser består. Här följer en sammanfattning av det teoretiska stoff som eleverna kommer att möta omsatt i praktiken. Sammanfattningen är avsedd som en fond för lärarens arbete.

Stoffet

I aktiv form innehåller en grammatiskt fullständig sats

ett handlande subjekt och ett predikat som beskriver

handlingens art. Subjektsdelen och predikatsdelen kan

bestå av enbart två ord. Bestämningar till substantiv eller

pronomen i satsens bägge delar kallas attribut och finns

av många slag. De ställs direkt före eller efter sitt substantiviska

huvudord.

Predikatsverbets  eventuella bestämningar kan ange

tidpunkten, sättet, rummet, graden, måttet o s v bland adverbialen.

I passiv sats kan det speciella adverbial som kallas agent ange

vem eller vad som är den handlande parten istället

för subjektet. Predikatsverb av typ II kan även förmedla

ett objekt för subjektets handling (direkt objekt eller

ackusativobjekt). Förmedlande verb kallas även transitiva.

Några av dem kan t o m förmedla ytterligare ett objekt

(indirekt objekt eller dativobjekt). Åter andra verb fungerar

enbart ihop med ett predikativ (eller predikatsfyllnad) för att


uttrycka en bestämning till satsens subjekt eller objekt.



 

Satsadverbial som negationen "inte" härovan samt obestämda tidsadverbial placeras efter ett finit verb i huvudsats och före det i bisats.  




Mer om ordföljd längre fram.


Om det indirekta objektet inte föregås av preposition som i exemplet

ovan, ställs det före det direkta objektet i satsen:


                          Mannen sänder dig ett brev.

Det är mycket vanligare, att adverbialen består av hela prepositionsfraser än enbart fristående adverb. Därför betraktar grammatiker ofta objekt föregångna av preposition som gränsfall mellan objekt och adverbial. De använder beteckningen "prepositionsobjekt" eller "objektadverbial" (Lindberg). Vid motsvarigheten till direkt objekt ses då kombinationen av verb och preposition som ett prepositionsverb, t ex le åt/mot, lita på, skratta åt, grämas över, strunta i osv. Följden blir, att även intransitiva (oförmedlande) verb kan fungera transitivt i samverkan med preposition:

Jag ler.               Jag ler åt dig.

Du tittar.             Du tittar på mig.

De var rädda.          De var rädda för åskan.

I det tredje exemplet är verbet ett s k kopulaverb i kombination med ett adjektiv. Sådana   kan även stå i direkt kontakt med objektet:

Flickan är lik sin mor.  Han är värd lönen.

Trycksvaga verb kan dessutom samverka med partiklar av olika ordklasser,

t ex adverb, i objektskonstruktioner av typen "skriva upp något”,

"skjuta ned någon", "visa ut någon”. ”Upp”, ”ned”, ”ut" betonas

och kallas ofta verbpartiklar.

Satsdelarna i en enkel sats kan innehålla förvånansvärt många ord.

Predikatsdelen kan t ex förutom bestämningar som adverbial och objekt

också inrymma kedjor av verb: 

                 skulle ha kunnat komma att göra

Konstruktioner med flera satser till en innehållslig enhet, en mening,

analyseras på samma sätt som enkla satser. Det innebär,

 

att underordnade satser,  bisatser, fungerar som satsdelar.
 

Inordningen under en huvudsats kan åtminstone teoretiskt

ske på hur många nivåer som helst. Dessutom kan både

huvudsatser och bisatser sidoordnas eller samordnas,

 

så strukturerna kan få ganska skiftande utseenden.

I momenten med variationsmöjligheter för satsdelarnas följd inom en enkel sats respektive ett komplex av satser kan eleverna få laborera med färdiga remsor med delar av enkla satser respektive hela satser. Här kan läraren visa, hur en förändrad följd medför speciella förskjutningar i den kommunikativa och stilistiska helheten. Om momenten bedöms alltför teoretiska eller perifera för undervisningsgruppen, kan man självfallet avstå från dem.

 

Avsnittet om den passiva satsen visar hur subjektet blir passivt, när predikatsverbet sätts i passiv form och en agent införs som den aktiva parten. Verb med -s i aktiv form (bl a deponensverben) noteras här, liksom opersonliga verb vilka kräver ett opersonligt subjekt, "det", för att satsen ska bli fullständig.

 

Innan slutproven kommer avsnittet "Satsförkortningar". Praktisk kännedom om hur satser kan förkortas, underlättar både analys och eget bruk av komprimerade satser.

                                                  

                                                         ***

Make a Free Website with Yola.