FÖRSLAG TILL PRESENTATION
Begreppet "grammatik" skulle översiktligt kunna presenteras med utgångspunkt i styckena "Grammatiken är språkets regler" och "Språket och tänkandet." (Se nedan.) Kanske i form av ett muntligt föredrag med texten projicerad?
Men många grupper har inte så stora behov av en omfattande motivering. Här får man som vanligt anpassa sig, men någon aspekt kan säkert intressera. Entusiasm och relativt högt tempo brukar aldrig skada framförandet.
Därefter föreslår jag att läraren går över till en snabb exposé av vad grammatiken, språkets regler, kräver av enskilda ord, fraser och satser. Här följer en sådan översikt för lärarröst, några väl insatta projektioner och ev. vita tavlan:
*******************************************************************************************************************
GRAMMATIKENS REGLER FÖR ENSKILDA ORD
För det svenska språket tillåter reglerna för enskilda ord t ex inte, att de kan böjas hur som helst till formen. Ordet "gris" har inte samma ändelse som ordet "höna" för att betyda flertal; "grisor" och "hönar" heter det ju inte. Och när adjektivet "röd" och substantivet "äpple" kombineras i en fras, kräver reglerna att adjektivet böjs till "rött" för att passa till "äpple". Och så vidare.
FRASER
kräver ett huvudord att foga bestämningar till. En nominalfras har ett substantiv eller pronomen som huvudord:
ett äpple
(huvudord)
ett skinande rött äpple
På samma sätt innehåller en predikatsfras ett verb som huvudord:
ska skalas
(huvudord)
borde ha skalats
SATSER
kräver både ett subjekt och ett predikat för att vara fullständiga.
Då kallas de även huvudsatser. Det räcker inte med ett predikat i form av ett ensamt verb:
sjunger
Ett subjekt saknas för att vi ska förstå att någon, något, några eller kanske ingen håller på och sjunger.
fågeln sjunger
I svenskan är också ordföljden viktig för satsens betydelse. Se vad som händer, när vi kastar om ordöljden i föregående sats:
"betydelse ordföljden också i för
viktig satsens är svenskan"
Ett annat exempel. Om någon - utan att göra det till en fråga - skriver
satsen
såg den Anders
så vet inte läsaren säkert vem eller vad som såg eller sågs.
Den normala ordföljden i svenskan och de flesta västerländska språk är: subjekt-verb-objekt. Detta brukar anges med initialerna SVO.
I andra språk kan ordföljden vara t ex SOV (japanska) eller OSV.
Dessutom har svenskan två variationer vad gäller platsen för satsadverbial, alltså adverbial (i form av ett ord eller en fras), som bestämmer en hel sats. I huvudsatser placeras satsadverbialet - i detta fall " inte" – efter verbet:
D e v e t i n t e
I bisatser ställs däremot satsadverbialet före verbet:
a t t d e i n t e v e t
På så sätt hör eller ser vi vilken av flera satser i en mening som är själva utgångspunkten. Det kan man ha stort behov av ibland, eftersom en syntaktisk mening i princip kan vara uppbyggd av hur många satser som helst. Minst en av dem måste vara en huvudsats. Inom meningens ram fungerar då huvudsatsen tillsammans med bisatserna precis som satsdelarna inom en sats.
Men tendensen att använda huvudsatsordföljd även i bisatser verkar märkligt livaktig, och framtiden får utvisa, om den förmår helt tränga undan bisatsordföljden. Avgörande är naturligtvis medvetenheten och viljan hos brukarna av språket.
En variant:
Man kan rita upp fem rutor att stegvis beteckna som exempel på 1. preposition 2. räkneord 3. adjektiv 4. substantiv samt för ruta 5. pronomen (som alternativ för den nominalfras som bildats av kombinationen 2- 4) . Även då börjar man med räkneord och slutar med pronomen. Nr 1, preposition, hakas på efter 2- 4.
Dessutom kan man föra in adverbet som bestämning för nr 3, adjektiv. På tavlan: 
Så har en nominalfras bildats av ord från olika ordklasser. Därefter står en predikatsfras i tur, i form av en kombination av verb och adverb. Man kan visa kombinationer med alla tre verbtyperna:
bo där
icke-förmedlande verb + rumsadverb
sjunga länge
förmedlande verb + tidsadverb
t ex sjunga en sång länge
här förmedlar verbet ett objekt i form av räkneord + substantiv
vara duktig
bindeverb + adjektiv
Nu kan man eventuellt sätta in ett satsadverb och visa den adverbgruppens egenart:
nog
Han talar inte s a n n i n g
dessutom
Man påpekar, att typen bara kan användas i fullständiga satser med
subjekt och predikat. I denna förhandsvisning, återgår vi till den
stegvisa insamlingen av ordklasser.
GRAMMATIKEN ÄR SPRÅKETS REGLER
Från det vi börjar tala, övertar vi språkliga vanor och mönster för
att göra oss förstådda. Men för att kunna användas till en
medveten och systematisk utveckling av den personliga
språkförmågan måste språkets regler – grammatiken - göras
synliga och begripliga. Det sker med hjälpmedel som termer och
deras innehåll (begrepp), och en syn på språket som ett
någorlunda sammanhängande system.
Alla språk har sin grammatik, eller regler som formar och styr
språket, vare sig reglerna är nedskrivna eller ej.
Grammatik kan sägas vara godtaganden om hur ord, fraser och
satser kan konstrueras och fungera.
Det handlar samtidigt om ett projekt under ständigt arbete,
under snabbare eller långsammare förändring, mer eller mindre
varseblivet som något man kan påverka. Två tydliga tendenser
idag är bortfallet av infinitivmärket "att" framför många verb
och som tidigare nämnts, bisatsordföljdens minskade användning.
SPRÅKET OCH TÄNKANDET
Med kunskaper om det egna språkets regler kan eleven
medvetet utveckla sitt tänkande. Även om långtifrån allt
tänkande sker i ord kan det verbala tänkandet knappast
överskattas med sin förmåga att fixera leden i en tankekedja
och genom skrift eller annan registrering göra den
tillgänglig för studium och bearbetning. Studier av det egna
språkets regler öppnar också möjligheter att på ett rationellt sätt
studera andra språks uppbyggnad. Likheterna är ofta flera än
skillnaderna.
DE ONÖDIGA HINDREN FÖR INLÄRNING
Flera termer för ordklasser respektive satsdelar är intill förvirring
lika. Verb och adverb kontra adverbial, substantiv kontra subjekt
är några. Inom satsanalysen finns termer som predikat och
predikatsfyllnad (eller predikativ bestämning) och blandformer
som prepositionsobjekt och adverbattribut. De likartade namnen
kan få många att ge upp redan i starten. Vidare är de två
grammatiska områdena ordklassindelning och satsfunktioner inte
strikt åtskilda utan hänger delvis ihop. Predikatet i en sats
innehåller alltid ett verb och konjunktionerna tas fullt i bruk först i
satser. Men om det bara är möjligt att effektivt hålla isär
begreppen, så att allt inte blir en enda röra av termer som låter
nästan likadant, så kommer förbindelserna istället att vara till stor
hjälp vid satsanalys.
MIN GRAMMATIKMETOD
I min verksamhet som lärare på högstadium och gymnasium, har
jag utvecklat en (åtminstone delvis) mycket handfast
undervisningsmetod, där först ordklasserna fixeras för att sedan
kunna användas under presentationen av satsdelarna och deras
funktioner i satsen. En efter en befästs ordklasserna och skrivs
ner på tolv små kort av varje elev, för att sedan alltid finnas till
hands, för repetition och hjälp närsomhelst, dvs de ska få
användas även under proven, enligt min uppfattning. Eleven ska
även få använda andra hjälpmedel, i form av instruktionsblad,
övningsblad, analysscheman, översikter, satsremsor,
attributremsor m fl.
Jag har till övervägande delen utformat min metod för gymnasiet.
Lärare på andra stadier alternativt för vissa elevgrupper kan anse
ytterligare övning med ordklasser utöver den som finns i boken
som nödvändig. Utbudet av utgivna övningar är rikt, för att inte
tala om varje svensklärares egen produktion!
Hur läraren än väljer att gå tillväga, är grundtanken att man gör en
sammanfattning av ordklasserna strax innan man tar klivet över
till etappen satsanalys. Med ett samlat grepp om ordklasserna,
tror jag att skillnaden mellan ordklassindelning och
satsfunktioner blir tydlig för eleverna. Men ingen behöver känna
sig bunden. Grammatikmetoden kan användas helt eller delvis,
precis så egensinnigt som lärare alltid har använt läromedel.
Om du redan nu är intresserad av att använda min metod
i undervisningsgrupper eller som material för seminarier eller
annan fortbildning, kan du ta kontakt med mig genom epost:
Jag önskar lycka till! och tar gärna emot konstruktiva
förslag till förtydliganden och andra förbättringar.
Jan Gemvik
Vinsta i januari 2011
