Nivå Ett. Ordklasser. Arbetssätt och mål
Första
steget är att gå igenom och samla
exempel på alla ordklasser. Studera
lärarens uppsättning av ordklasskort. Eleverna ska skriva ordklassens namn på
ena sidan och sina individuella exempel på den andra.
På
högstadiet får detta steg sin givna tid, på gymnasiet
torde det gå snabbare,
eftersom det då är fråga om
repetition. Denna är dock nödvändig för att
eleverna
säkert ska kunna se skillnaden mellan ordens kategorier
och deras
användning som satsdelar. Samtidigt reder
man ut den blockerande namnlikheten
mellan vissa
termer. Med definitionerna av ordklasserna i färskt
minne hos
eleverna och med korten som påtagliga
exempel på dessa ordklasser, kan läraren
också ta hjälp
av dem i satsanalysen.
Det andra
steget är övning och det tredje prövning. Dessa två steg repeteras, tills eleverna är
tillräckligt säkra för att klassen ska kunna gå vidare till Nivå Två, satsanalys.
På gymnasiet kan de
allra flesta elever hantera tema och skilda tidsformer (tempus)
av verbet, substantivets böjning till antal (numerus) och dess
bestämda eller obestämda form; vidare adjektivets komparation och böjning till
likformighet med substantivet, det är min erfarenhet. Detsamma gäller de
pronomen som är böjliga eller kan kompareras. För övriga ordklasser gäller ju,
att de i stort sett är oböjliga och får sin fulla betydelse först i det
enskilda sammanhanget, i det enskilda sammanhanget, i en fras eller en mening.
Begreppen fras och mening utvecklas i listan "Fler grammatiska termer".
